Korthet gör tydligen automatiskt saker mer dramatiska

"Vätska, ibland ihop med krokodil", kan det bli "tår"?

Ett semi-sofistikerat försök att låta intelligent

Det är vad mitt liv går ut på, har jag upptäckt. Om jag inte är smart måste jag åtminstone låtsas. Och göra allt för att ingen ska sortera in mig i någon grupp jag hatar. Det kanske är lite sorgligt, egentligen. Men vad gör man? (Mamma tjatar om att hon vill att jag ska städa. Hon ville att jag skulle skriva det. Ursäkta avbrottet.) Jag får världens ryck om någon underskattar min intelligens, för mina föräldrar behandlade mig alltid som om jag var äldre än jag var. Vilket kan ha lett till att jag beter mig så. Tyvärr leder det till att jag blir störd på rätt mycket, och att jag har en tendens att låta överlägsen. (Jag jobbar för tillfället med att inte börja meningar med "Och" eller "Sedan", något vår mellanstadielärare avrådde oss seriöst ifrån.) Folk tycker i alla fall att jag är smart, stackars Nowe som är så intelligent och inte inser det själv. Bara för att jag låter bli att koka av hybris när någon ser. (Utom Moony, då.)

"Vad är det här för människa?" tänker ni nu. "Hm, bra ordförråd men korta meningar. Klassiskt lillgammal människa. Verkar hon inte lite väl övertygad om sin egen intelligens, också?" Men jag har sommarlov nu, så det är okej.

RSS 2.0